Igen en supertung dag. Denna gång både fysiskt och psykist. Vi har idag lärt oss hur man går, smyger, springer, kryper, tetsat (krälar) och slänger sej, och allt det görs ju förstås med stridsbälte, hjälm och vapen. (full utrustning helt enkelt) Det var så himla tungt att tetsa, springa, krypa och slänga sej att jag påriktit bara kunde kastat mej ner och gråtit. Värsta var defenitivt inte det att det ibland tog sjukt när man slängde sej (ett plus med vintern iaf), utan det att du försöker röra dej i den djupa snön. Nu är det inte alls bra att ha vare sej korta armar eller ben, för du drunknar ju nästan i snön! Dessutom måste du ju alltid ha vapnet i skjutläge och pipan får ju inte åka ner i snödrivan och bli fylld med snö. Finns inte ens ord som beskriver hur jobbit det var, och inte tror jag man förstår det heller om man inte har gjort det...Till råga på allt fick jag igen tungt att andas, tur nog inte lika tungt som för nån dag sedan, för jag var smart nog att säga till före det blev allt för allvarlit. Fortsätter det i den här takten får jag nog gå och undersöka ifall jag har nåt i lungorna eller nån typ av ansträngningsastma...
Psykist var det ju också tungt, då man hela tiden försöker tänka att "lite till, lite till, du orkar nog". Men också för att jag hela fredagen (hela halva veckan egentligen) gått och väntat på att få gå på kvällsledigt och få åka in till Kauhava med älsklingen på en pizza eller kaffe eller nåt, när Älsklingen dessutom inte hade någon revyföreställning ikväll. Men tror ni inte att vi när vi skulle få åka iväg, får reda på att ingen slipper på kvällsledigt ikväll. Så skit stil! Kunde de nu inte meddela sådant lite tidigare iaf? Älsklingen väntade redan på mej vid porten, men honom fick jag aldrig ens se. Han fick inte ens komma till soldathemmet, eftersom jag inte anmält igår att han skulle komma, och dessutom skulle han ändå inte hunnit vara där mer än en halv timme innan den stängs. Så gissa om man är både arg, förbannad och ledsen på samma gång. Nu sitter man då inlåst iställe.
Imorgon blir det skidmarsch hela dagen, huhhu! Full utrustning och allt! Hur skall det gå?
2 kommentarer:
saknar dej å tycker synd om dej som måst va dit:( blev en riktit tråki kväll nu:( tack försvarsmakten..
voi hjälp! Kämpa på!!!! Du klarar de' nog!!! jag tror int et du har na "ansträngningsastma", he e bara lufte som tar slut tå he er så tungt, har sama... All tycker et du e så TUFF o DUKTI tå du ha teiji tokande utmaning!!! Pieni mutta pippurinen...
Skicka en kommentar